idamn

När tiden rinner iväg och du stänger in dej i ditt rum för att grafiskt kunna räkna ut hur många nya nummer du har samlat på dej under det gågna året. När du äntligen märker hur mycket du egentligen vuxit under de senaste tre månaderna (svaret blir oftast väldigt fullt av potential men noll med verkställande).

Tack för det du gav åt mej. Förlåt för det jag tog ifrån dej. Varsågod för allt som fanns.

Du förblir det som betyder mest. För du har gett mej mitt lendee även om tårarna alltid fanns med som en trasig leksakshund man släpar efter sej när man är fem. Jag flummar iväg tiden.

Vila i frid år tvåtusenåtta, du gav mej allt och lite mer.