idamn

Och regnet faller ner i samma löjliga rytm som vanligt. Men du sitter still. Du sitter på gatan som om du ägde den, som om du älskade den mer än du älskar dej själv. Du ödlsar ingen passerande en endaste blick. Du ler för dej själv. Du tar ingen stress över livet, ingen stress för vad som komma skall. Det ordnar sej ändå. Du tänder din cigarett och röken når mina lungor där jag står. När du drar ditt sista bloss sloknar glöden i ändan på cigaretten, men du sitter kvar lika full av liv som förut. Jag önskar jag också kunde sitta ner utan att regnet sköljde bort mej. Men någon har ordnat så att jag skall försvinna med tiden. Banne mej den ungen.