Klockan slog aldrig ett, nej den stannade vid tolv och då var han redan borta.
Va de bara för att få nåt att skriva om som jag låg me dej? Eller var det för att tillfredställa dina luster? Nej, så var det aldrig. Det var inte så min hjärna fungerade. Visst hade alkoholen ett smutsigt finger med i spelet, men det var ju trots allt min egen vilja jag bollade med. Mina egna luster. Den där adrenalinrushen som fyllde min kropp på den där exakta sekunden då dina läppar snuddade vid mina. Ett beroende.
Men nästa dag var de dom andra som visste bäst. Dom som kunde peka ut det exakta stället där allt hade skett, dom som visste vad jag hade sett o sagt. Vad naivt, vad jälva genomskinligt. Det var dom andra som byggt upp en scen, en illusion om en kväll som aldrig existerat. Fy på er dumma barn.
Men nästa dag var de dom andra som visste bäst. Dom som kunde peka ut det exakta stället där allt hade skett, dom som visste vad jag hade sett o sagt. Vad naivt, vad jälva genomskinligt. Det var dom andra som byggt upp en scen, en illusion om en kväll som aldrig existerat. Fy på er dumma barn.
Kommentarer
Postat av: sara
ja älskar oxå att höra den där riktiga historian dagen efter . de allra roligaste är att höra den när alkoholen int ens har haft sitt legendariska finger med i spelet . när dom andra ändå tycks veta bättre . hu blev en kyss plötslit till ett samlag? ibland kan man int annat än skratta .
Postat av: Leonel
ida ha du rådda igen? eller är det en illusion? puss på dig
Trackback
