chai-latte
Ett besvärat leende och svarta naglar. Någon som hostar och någon som väcker avund hos andra. Varför blir vi så olika trots de samma förutsättningarna vi har inför livet när vi kommer hit. Varför älskar man ibland någon annan så mycket att man glömmer bort de innersta hos sej själv.
Jag tor jag målar mina naglar röda istället. Jag tror jag blir rebell o bryter mot systemet.
Jag tor jag målar mina naglar röda istället. Jag tror jag blir rebell o bryter mot systemet.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Man har ej samma förutsättningar när livet börjar, det kan vara ganska olika :)
Postat av: sara
^ älskar dina hemliga stalkers.
men jag vet vad du menar. det är skrämmande att fästa sej vid en annan person. varje gång man gör det förlorar man liksom en liten bit av sej själv på vägen. en liten bit som aldrig tillbakalämnas. sedan när man upptäcker det gör det väldigt ont. fast o andra sidan brukar biten alltid ersättas med en annan bit, ofta av bättre material. så om vi aldrig vågar släppa någon nära utvecklas vi inte heller. typ. eller något. jag vet inte ida. vi måste ta ett snack.
Postat av: ale
Det är därför jag int på länge har målat mina naglar svarta ;)
bra skrivet som vanlit!
Trackback
