gränsfall
hon öppnar sakta dörren
kliver in o slår igen dörren
det blir tyst
nästan lika tyst som i
ett hus fullt av mortalitet
vitaliteten är liksom borta
vem stal den
eller fanns den nånsin
jag tenderar att tro
att de nångång
existerade något
som liv
kliver in o slår igen dörren
det blir tyst
nästan lika tyst som i
ett hus fullt av mortalitet
vitaliteten är liksom borta
vem stal den
eller fanns den nånsin
jag tenderar att tro
att de nångång
existerade något
som liv
Kommentarer
Postat av: Anonym
sjukt bra text!
Postat av: Robin
älskling, du är duktig.
och ja, jag vet att du vet det.
du behöver inte tjata ida.
Postat av: Denvärstaavsmärtor.
Åh, det där var verkligen otroligt vackert.
du har ett så vackert djup i det du skriver, att man blir alldeles varm i kroppen. Men på samma gång kall.
Älskar det där stället..
"Vitaliteten är liksom borta.Vem stal den?"
så otroligt.
Postat av: sara
"jag tenderar att tro", hihi älskling. too much psykka anyone?
Trackback
