jag kan inte samla mina tankar. så det blir hullerombuller.
O du får gärna bo i ditt land som mer påminner en sagovärld. En sagovärld för vuxna som aldrig blev vuxna. Men jag vill inte vara med på din resa genom den världen. Jag vill hellre stå på plats och se hatet växa fram som det alltid gör.
Dom kastar en livlina åt mej där jag sprattlar i vattnet femton patetiska meter från stranden. Jag lärde mej aldrig simma. Bara påstod så. Jag skäms så det värker inuti. Varför vet jag inte hur man hålls på ytan. Varför har jag alltid ett för tungt last med mej ner till havetsbotten.
Ps.Jag tror jag är Ariel. Men jag har ingen fena.
alla kan int lyckas med allt,gulle sånt e livet
Du e sjukt vacker :)
I, var håller du hus? har int hört från dej på eviheter känns de som ! den här texten är underbar
jag äskar din blogg! fortsätt skriva:D
