idamn

en kniv mot bröstet och tolvtusen tårar. ett flin och vrål. ditt blod och mitt svett, våra andetag i samma väva. sanslös parodi på vår samvaro och ett glasklart slut. du flyr jag blir ensam kvar.

en dröm om rosa nätter kombinerat med hetta och glöd. en sadistisk önskan om nåt större och mer vitalt. en ensam röst som dränks av tårarna. en glasklar sanning och en viskning som dör ut i strypgreppet från handen. en värld av nålar och svärta. en fantasi om sex med stålmannen.

u give me reason to get scared to death. u are freaking amazing boy.

utgångsläge: hon är nyfyllda aderton år gammal med blondt hår och ett hjärta med lindrig fraktur. han är trettiofem, gift och har två barn, har allting o lite till.

utopi: hon ser sej själv i hans famn. han ser sej själv som det hon behöver.

verklighet: ett sjukt tvistat och tillkrånglat läge där lagböcker och socialarbetare försöker komma emellan och förstå det som inte finns att förstå.

slutsats: aldrig.

roawr. när jag blir stor ska ja okså ha stora vassa huggtänder o man.

Glassplitter. Glassplitter mot min bara hud. Mot huden som du senast rörde vid. Vi mot världen skrev du på min arm när jag låg o sov. Med bläcket som sedan blandades ut med blodet från såren som orsakades av glassplittert från din tomma ölflaska.
Fråga: Blev jag för ingående nu...eller saknar jag bara orden till att beskriva det enklaste.
Svar: ...jag begriper mej inte på hjältar.

 

hon står ensam i regnet. smärtan är tydligare än nånsin, luften ovanför känner av den. vakenhetsnivån har kollapsat ner till noll o de spasmiska rörelserna övertydligas av ljuset från full månen. det finns ingen säkerhet kvar i hennes liv, han tog den med sej, rev sönder den o blåste ut gnistan av hopp. hon drar in den iskalla luften o inser sin ensamhet.

kom aldrig tillbaka, jag vill inte sakna mera.

UR c00l and great and i want it too!!