idamn

hon står ensam i regnet. smärtan är tydligare än nånsin, luften ovanför känner av den. vakenhetsnivån har kollapsat ner till noll o de spasmiska rörelserna övertydligas av ljuset från full månen. det finns ingen säkerhet kvar i hennes liv, han tog den med sej, rev sönder den o blåste ut gnistan av hopp. hon drar in den iskalla luften o inser sin ensamhet.

kom aldrig tillbaka, jag vill inte sakna mera.