och jag betalade aldrig för att se dej gråta

Som en barnslig dröm om prinsar och vita hästar. Mitt liv fick inget av dem. Det jag såg var våldtäcktsmän med svarta huvor och påkörda älgar. Det jag kände var dina händer mot min kalla kropp som svettades. Det jag hörde var fotsteg mot marken som sakta avtog. Det jag smakade var blod.

I min värld fanns lite av allt. Men det var inte tillräckligt. För lite tar snabbt slut. Jag behövde mycket. Mycket av din kraft och din kropp. Mycket att hålla i och förstå. Mycket av en längtan som hade försvunnit för flera veckor sedan.

Du hade slagit sönder den sista rutan i mitt perfekta system. Jag var ensam nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0