varför skönhet inte egentligen är abstrakt



Du ger mej mer än jag förväntade mej att jag skulle få. Du tar så mycket mindre än du är värd. Jag förstår inte värdet på människoliv längre. Du står stilla brevid och andas lugnt när jag gråter hysteriskt. Du stryker din hand genom mitt blöta hår och viskar vackra saker i mitt öra. Jag kan inte lugna ner mej. Du tog allt.

du klandrar mej för dina egna fel unge

Jag har vuxit ifrån dej. Vi har ändrats så jävla mycket. På en knapp vecka har du blivit en tiger och jag är fortfarande en guldfisk som simmar omrking i samma gråa vatten. Gråt fula unge. Jag förtjänar tårarna du spiller på mattan. Slå ner dej själv. Jag vill skratta åt dina patetiska försök att vara etiskt korrekt. Var tyst. Tystnaden ägs av mej.

ett skratt bryter tystnaden som aldrig fanns

En form av ondska. Ett sätt att visa att man bryr sej. En gest som sejer mer än tusen ord.

Ett vanvettigt sätt att försöka förstå det som inte finns och aldrig kommer att finnas. Ett patetiskt försök att vara någon annan för en sekund. En längtan bort från denna jord och detta samhälle som gång på gång krossar allt, på samma sätt som en knytnäve krossar ett perfekt leende.

En vanvårdad själ som vandrar ensam från ställe till ställe. En karismatisk person i sina bästa år. Ett missuppfattat barn.

två liv blir ett bara för att splittras vid nästa vägskäl.

Jag river upp mej själv. Allt som finns inuti sipprar sakta ut i det tomma intet. Jag stryker allt, börjar från blankt plan. Börjar med försiktiga steg mot det spegelblanka golvet som hotfullt kastar min spegelbild tillbaka mot mej. Jag slintar och faller mot golvet som skär upp mina armar och ben så blodet strittar åt alla håll. Jag håller andan. Räknar till tre och reser mej åter igen.

Nästa dag står du utanför min dörr. Blåser luft genom nyckelhålet som träffar mej rakt på magen. Den kalla luftströmmen får mej att rysa till. Jag hämtar andan. Öppnar dörren och släpper dej in. In i mitt liv för en femte gång.
Bara för att såra mej själv en hundrande gång.
Hat från mej blir kärlek hos dej.

och vintern överraskade mej. allt frös. men du stod leende kvar som om det varit en solskens dag i juli.

   

   

jump baby jump

och där du står kryper frosten sakta upp för dina ben
du griper telefonen o ringer för att seja "jag blir sen"

det är bara för att du ska hoppa i säng med en främmande brud
du vill höra henne viska i ditt öra "du är en sexgud"


o galet som de låter så gråter jag int över dej
det du gjorde var en fruktansvärd grej


och jag gråter int för jag vet att änglar int existerar
det är dina egna fotspår o ditt samvete du saboterar


för imoron är jag fri att göra vad jag vill
det är därför illusioner och drömmar finns till


jag skrattar för du låser in dej i en ensam cell
där de fan heller spelar roll ifall det är moron eller kväll

o var blev resten av ditt repertoar
eller e ensamheten allt du har kvar


där kärleken står o skiner finns på skuggsidan en olycka

Och jag slutar låtsas att du verkligen finns. Att du verkligen kommer att befinna dej vid altaret när jag är klar för giftermål. Du har andra planer i ditt världssamhälle. Du ska bli något stort. Något utomstående fantastiskt, som ett stjärnfall eller en cyklon. 
 
Ett två tre. Jag förblöder i min ensamhet. Men svaghet förstärker säger dom och jag är för att testa. För att se vad det blir av mig om jag befinner mej vid satans dörr för en sekund. Kanske anstränger jag mig då mera för att bli något stort. Kanske hittar jag då den rätta dörren. Kärleken och luft att andas.

Fyra fem sex. Pang på sju och du är död.

ett barn tappar bort sej i butikens vimmel

Jag vill inte längre vakna upp och känna mej halvfärdig. Jag vill vara hel, precis som alla andra barnen i sandlådan är. De är så fina o deras hår glittrar i solen, deras vita tänder påminnar om stenarna på stranden. Jag vill också kunna leka fritt utan att känna att det jag gör är fel. Jag vill vara som dom andra.

en grå dimma lägger sej över världen som en gång fanns



När röken fyller lungorna och blodet slutar transportera ut syre i kroppen. När varje rörelse tär på din kropp o bryter ner dej bit för bit. När tiden blir ett begrepp som du int förstår mera. När kärlek blir abstrakt. När en livlös kropp blir funnen slutar livet kännas. När döden blir allt som finns.

för att jag är konstig.

Jag lägger en bindel för ögonen så jag inte skall se mina egna svagheter. Kryper på knä framåt för att inte falla högt ifrån på ojämnheter som kommer i vägen. Patetiskt ovetande och alltjämt feg är vad jag är. Visar det hårda skalet som inte är mer än 4 mm tjockt på sin höjd. Spräck mej med en nål så ser du det tunna lagret lögner jag har lagrat på mej. För att du ska tro jag är perfekt. Kyss mej, det försvinner.


när ingeting finns kvar mer så har du nått ett slut

Och jag slutar le för du ser så patetisk ut. Jag slutar skratta för det finns inget som är roligt mer. Jag slutar tala för allt jag säger e bara tillgjort.
Hellre slår jag till mej själv och vaknar upp till det kalla faktumet. Hellre gråter jag blod än tårar som inte betyder något.
Dra upp mej ur min dröm och få mej att förstå hur världen ser ut. Kasta in mej i en blodig strid så jag förstår vad det är jag ska respektera.
Dumheter.


med gråten i halsen springer jag ifrån dej

När man står utanför gruppen och är en undvikande figur i systemet blir man utfryst. När man tar för sej sin egen andel och låter andra se en för den man är blir man utfryst. Då man blint går i samma rad med resten av alla patetiska själar som inte vet vad de vill, då allt, blir  man accepterad. Det som är olikt och främmande är fel. Men älskling, då e jag okså alldeles uppochner. Förlorar man sej själv i tidens ström, kan man lika gärna låta bli att stiga upp om mornarna eller lägga sej om kvällarna. Vad finns det då som håller en uppe?

du är som en iskall vind. skön i två sekunder.

Jag lägger ner min drink på bordet. Stapplar fram till toaletten bara för att inse att kön börjar 5 meter bort. Stapplar vidare till nästa bord. Öser i mej en främlings drink. En vimmervalla av ansikten och musik. Ben som rör sej och armar som viftar. Jag skrattar högljutt men har redan glömt bort vad som var roligt. Lägger mej ner på den iskalla marken. Skönt att andas in frisk luft. Kastar av mej klackarna och drar upp mej med hjälp av en killes ben. En lyckad kväll eller ett förstört liv? En stillastående sekund eller ett jättekliv?

en kvinna rusar förbi bara för att exakt hinna bli under den tutande lastbilen

Och regnet faller ner i samma löjliga rytm som vanligt. Men du sitter still. Du sitter på gatan som om du ägde den, som om du älskade den mer än du älskar dej själv. Du ödlsar ingen passerande en endaste blick. Du ler för dej själv. Du tar ingen stress över livet, ingen stress för vad som komma skall. Det ordnar sej ändå. Du tänder din cigarett och röken når mina lungor där jag står. När du drar ditt sista bloss sloknar glöden i ändan på cigaretten, men du sitter kvar lika full av liv som förut. Jag önskar jag också kunde sitta ner utan att regnet sköljde bort mej. Men någon har ordnat så att jag skall försvinna med tiden. Banne mej den ungen.

för en bråkdelssekund är jag uppe på ytan så dränker du mej pånytt.



Du får mej att kräkas, men samtidigt älskar jag dej så mycket att jag lika gärna kunde äta upp mina ägna spyor om du hade bett om det. Du får mej att säga saker jag inte ens visste jag klarade av att producera med munnen. Du får mej att agera som jag var ett rådjur i lyktan på din svarta bil. Du får mej att må jävla dåligt och jävlit bra på samma gång. Jag skulle döda för din skull. Jag skulle lägga mej platt på marken o skrika för dej. Jag skulle dränka mej själv i en vattenpöl bara du gav mej ordern. Jag är sjukt besatt av din skönhet. Men du bryr dej inte. För du gillar killar.


älskling du är ful

Och ibland ställer vi oss alltför nära något för att se sanningen som den verkligen är, och när vi till sist tar ett steg bakåt ser vi nåt obekant och otrevligt. Nåt som vi aldrig sett förut. Då svänger vi ryggen till o låtsas som inget skulle ha hänt. Vi låtsas att vi såg fel, skapar en illusion. Vi stänger ögonen varje gång vi närmar oss objektet och öppnar dem först när vi är tillräckligt nära för att inte se helheten. För att låta någon vara nära är svårt, men att ta ställning till något från avstånd är ännu svårare.

än så sover du sött ovetande om att jag nyss stal dina bilnycklar och körde din cadilac in i väggen

En känsla som blir verklighet. En otäck känsla i magen som sakta slingrar sig upp i strupen och kommer ut som en ful gröt som landar på köksmattan. Det är inte en dröm, det är en verklighet som går att röra vid lika bra som det går att röra vid en varm kropp. Lika bra som det går att säga: Du var aldrig nåt för mej.


jag e så förbannad att jag skulle kunna riva dej itu, men när de kommer till det hela så skulle jag ändå aldrig klara av det.



Okej, så jag låg vaken i två timmar inatt för vadå? För att du e ett svin, för att du täcks göra såndäna saker, för att jag har kallat dej min kompis. Shit. Vafan har du gått o göra? Vad fan har fått dej o tro att dedär e rätt! Okej, okej, okej, jag erkänner, har själv varit ett likadant svin, men fyfan de va ju alldeles andra förutsättningar då. FUCK IT! Jag hatar dej killen, jag hatar dej! O ändå vet du att jag int kan mena de, hur fans gärna jag än vill. Fuck.

för du får mej att tro att världen vi lever i är en saga med magi.

och berätta mej älskling, varför jag mitt under pjäsen får en ryckande lust att dra dej ut i korridoren. dra dej med in på toaletten o ha sex med dej i den ödsliga tystnaden. fnissande slå upp dörren och smita ut bakvägen. dra fram ett paket cigaretter och äta skräpmat. springa barfota i natten och slänga mej i gräset med dej under. vakna 6 på moronen till en cyklist som febrilt plingar till för att inte köra på oss. kyssa dej farväl på perrongen till tåget och leka som inget nånsin hade hänt. det blir så fel så de känns rätt. ja, jag vill göra det med dej.

jag var inte ond fören jag träffade dej och förstod att ondska var mycket lätt att förmedla.

för världen sätter stopp för det vi kunde se. på samma sätt täcker du för mina ögon för ondskan som sker i rummet brevid. på samma sätt vrider du upp volymen på din ipod och låtsas att du inte hör skriken längst bak i bussen. på samma sätt förlorar du platsen i vårat närmevärdes-samhälle, där allt är ett ungefär istället för exakt.

i mitt repertoar spelar du en oönskad sjukdom



För nu har jag fått nog av dina flörtiga blickar och smekande rörelser. Ta dina händer ifrån mej o låt mej andas. Du dränker mej med komplimanger som du nästa dag målar över med svart. Jag är trött på att känna din tunga i min mun bara för att nästa morgon vakna ensam från min säng. Jag ser knappt mej själv mer för spegeln skyms alltid av din mörka skugga, du finns där jag andas o där jag går. Frihet.


Klockan slog aldrig ett, nej den stannade vid tolv och då var han redan borta.

Va de bara för att få nåt att skriva om som jag låg me dej? Eller var det för att tillfredställa dina luster? Nej, så var det aldrig. Det var inte så min hjärna fungerade. Visst hade alkoholen ett smutsigt finger med i spelet, men det var ju trots allt min egen vilja jag bollade med. Mina egna luster. Den där adrenalinrushen som fyllde min kropp på den där exakta sekunden då dina läppar snuddade vid mina. Ett beroende.

Men nästa dag var de dom andra som visste bäst. Dom som kunde peka ut det exakta stället där allt hade skett, dom som visste vad jag hade sett o sagt. Vad naivt, vad jälva genomskinligt. Det var dom andra som byggt upp en scen, en illusion om en kväll som aldrig existerat. Fy på er dumma barn.

u are so fucking pathetic

Gee grow up already and start looking around.
U are so fucking pathetic and naiv.
U think the world spins around u and ur stupid face.
Think everyone loves the way u laugh.
Fake is what u are and fake is what ur friends are.
Throw ur party and enjoy.

Hah, just like going on a party with a bunch of barbies.


RSS 2.0