KÄRLEK

Och världen kommer aldrig att bli rättivs. Det finns alltid dom som är starka.
Det finns svart på vitt. Det är det dethär samhället går ut på: att skilja de onda från det goda.
Det ju så jävla lätt. För det finns ju lagböcker och poliser. Hah, moral o etik va.

Du är det ja finner moraliskt rätt. Lagligt sett borde jag hellre döda dej på denna kvicka sekund.
Du är ju efterallt en ond människa. Full av elaka drag och fula ord skrivna över hela din kropp.

PS jag ska tatuera KÄRLEK i nacken
PPS nostalgi dyker upp, dethär är mitt sista inlägg år tvåtusenåtta

inget blev ogjort

När tiden rinner iväg och du stänger in dej i ditt rum för att grafiskt kunna räkna ut hur många nya nummer du har samlat på dej under det gågna året. När du äntligen märker hur mycket du egentligen vuxit under de senaste tre månaderna (svaret blir oftast väldigt fullt av potential men noll med verkställande).

Tack för det du gav åt mej. Förlåt för det jag tog ifrån dej. Varsågod för allt som fanns.

Du förblir det som betyder mest. För du har gett mej mitt lendee även om tårarna alltid fanns med som en trasig leksakshund man släpar efter sej när man är fem. Jag flummar iväg tiden.

Vila i frid år tvåtusenåtta, du gav mej allt och lite mer.

when u turn to me i scream

and there are those movies
u can watch over and over
again for 3000 times.
and then
there are those which u
can watch just one
fucking time
cause its too painful.

Why is it that the things i fear the most, also are the things i adore.


jag vill äta en glass på pinne



Är det jag som har fel eller du som har rätt? Jag menar, de finns ju en viss betoningskillnad. Antingen blir jag dum eller så blir du smart.

Är det jag som e fet eller e du bara sjuk? Jag menar, killen, du kan ju inte dra på dej ett par byxor storlek 26 när jag är storlek 25!

en gnisslande karusell snurrar i takt med vinden som blåser från norr

Och barn blir dom man kallar ovetande.
 
Men om dom nu är så ovetande, varför leker dom med sina ballonger och luftslott? Jo, för att dom vet bäst. Vet bäst att ute lurar de onda och mörka. Ute finns inget man vill se, inget man vill känna.

Jag har glömt hur det är att inte gå ut när mörkret har fallit. För jag går där varje dag. Jag är en del av mörkret nu. Det som lagt sej över oss. Vi skapar det.

Jag stannar upp vid stupet. Jag är rädd för friheten du gav mej.


on the last day of christmas my true love gave to me...



Snart ska jag störta på alla paketen, som småbarn gör. Snart ska jag peta åt sidan ärterna o sillen o resten av den äckliga julmaten, som småbarn gör. (Mamma hämtar chinesefood åt mej just nu!)

GOD JUL BLOGGEN GOD JUL!

J, godjul åt dej min ängel. Min älskade unge med barnasinne och tankar som bara vuxna tillåts ha. Du är så söt. God jul på dej till Frankrike. Puss.


det som förblev osagt

var att jag verkligen gillade dej.  Jag ville verkligen ge mitt allt till något som aldrig fanns. Så jag ändrade på mina förutsättningar och min livsteori och gjorde det lättare så. Gjorde allt till ett spel med mina regeler istället och lärde mej att gilla öde nöjesparker och påtvingade samtal.

Jag vill säga nåt lika kliché som dom sejer på tv. Åååååh det vill jag.
"Baby, I'm sorry"
"So am I"


Snart e de jul men usch va fult det är



Snart e de jul men var är min snö?
Snart e de jul men vart e min chinesefood?

Det finns inga traditioner kvar i min värld.

siffror är min svaga punkt

Två tusen lögner. En sanning. En sanning som jag inte vill höra. Du skriker högt. Jag gråter ännu högre. Ylar som en hund. Tårarna rinner och bildar floder bredare än Rhen. 

Kasta ett påstående på mej och jag ska få de klart för dej: Du är det värsta jag vet! 

tolvtusen sanningar om mitt inre liv

1. Förakt
    För akt.
    En akt fören ett spel.
    Usch.

2. Dagens förhändelselopp
    För, åter igen.
    Fören allt sker.
    Verkligehten blir andra.

3. Ditt förnuft.
    Du har inget.
    Jag stal det.

4. Slutet.
    På vår historia.
    Som aldrig började.
    Fick ändå ett slut.

   Fy!

kalas för barn blir till realism i vuxenvärld

       

Glassplitter på marken och krossade drömmar. Heroin i handen och tobak i käften. Så ser det ut en lördagkväll när ungdomar bestämmer sej för att ha fest.

Rivmärken och tårar. Fimpar och tomma flaskor. Så ser det ut en söndagmorgon när alla vaknar upp.

Barn och knarkberoende. Fattigdom och olycka. Så ser det ut nio månader efter den där lördagkvällen.

tretusensexhundrafemtiotvå

Var e hatet mot mej som du så ivrigt producerar? Har du glömt bort att jag är din värsta fiende? Har du glömt bort hur du brukade se äcklat på mej?

Jag tror bestämt att du har gjort de. För man ligger inte med dom man hatar.

Jag är inte skadeglad, jag är alldeles tom. Som om jag var hög. Hög på dej o ditt ego.

Varför talar jag jämt om sex?

jag har lurat bort ditt förnuft

Hur jag än försöker förklä min sanning i vargens kläder skiner ändå allting igenom. Hur jag än försöker förtränga det som så tydligt syns utåt förstår alla vad jag vill. Ense eller oense med mej, alla vet hur saker o tinger hänger ihop.

I tystnaden önskar jag att jag kunde gömma märkena du lämnat efter dej på min kropp. Märkena du satt dit för att markera ditt revir, ditt spelplan. Du gjorde det väldigt klart för alla.

Du använde mer än adjektiv och pronomen då du beskrev din livshistoria. Du var starkare än dom andra. För du förstod att jag ljög varenda ett ord.

du är

Du är mitt spunna socker. Håller i dej nånstans vid vad jag tror är marken, men du svävar många meter ovanför.
Du är min döda guldfisk. Klarar dej inte många sekunder på ytan, men även som livlös är du det vackraste.
Du är min rostiga cykel. För kär för att slängas, för tung för att orka ta med till skolan.
Du är den jag vill vara med. Du är det jag önskar till jul.

ett barn fyllt med hat kan inte bli ett gott barn ens i rosa kläder.

Och jag vill inget mer än trampa ner ditt fula ansikte i asfalten. Se hur du lider och förblöder du ditt ynkliga kräk. Usch så du får mej och må illa. Hade jag ens nånsin älskat dej påriktit? Nej. Jag hade alltid mått illa av din närvaro när jag närmare tänkte efter.

DItt simpla utseende och dina egoistiska tankar var inget för mej.

jag kan inte se tydligt mera, jag har mist min talförmåga också.

Jag tror jag ger upp. Jag tror ja slutar leka fröken-stenhård och jag-vet-själv-bäst. Det gör jag inte. Det är du som vet bäst. Just nu är det du som håller svaren om min framtid i händerna. Jag vill riva svaren ur din hand. Jag vill läsa dem högt och rätta till alla dina fel. Men du tillåter inte. Du straffar mej för min fåfänga och plågar mej med blickar som bränner djupt inuti.

När ska jag lära mej att stå på egna ben?

Hur ska jag lära mej att älska nån som dej?

när du har sett hur lågt du kan sjunka finns det väl bara väg uppåt. eller?

Där jag värderar mej som person. Där du slutar o där jag börjar. En sörja av två kroppar i ett svettigt lakan. Där tar förnuftet tar slut och lusten hoppar in. Där du blir det jag har i tankarna och jag blir ditt objekt. En sexakt.

Och jag kommer alltid att förbli det svarta fåret.

Jag vet inte vad kärlek är.


och jag betalade aldrig för att se dej gråta

Som en barnslig dröm om prinsar och vita hästar. Mitt liv fick inget av dem. Det jag såg var våldtäcktsmän med svarta huvor och påkörda älgar. Det jag kände var dina händer mot min kalla kropp som svettades. Det jag hörde var fotsteg mot marken som sakta avtog. Det jag smakade var blod.

I min värld fanns lite av allt. Men det var inte tillräckligt. För lite tar snabbt slut. Jag behövde mycket. Mycket av din kraft och din kropp. Mycket att hålla i och förstå. Mycket av en längtan som hade försvunnit för flera veckor sedan.

Du hade slagit sönder den sista rutan i mitt perfekta system. Jag var ensam nu.

RSS 2.0