ett skratt bryter tystnaden som aldrig fanns

En form av ondska. Ett sätt att visa att man bryr sej. En gest som sejer mer än tusen ord.

Ett vanvettigt sätt att försöka förstå det som inte finns och aldrig kommer att finnas. Ett patetiskt försök att vara någon annan för en sekund. En längtan bort från denna jord och detta samhälle som gång på gång krossar allt, på samma sätt som en knytnäve krossar ett perfekt leende.

En vanvårdad själ som vandrar ensam från ställe till ställe. En karismatisk person i sina bästa år. Ett missuppfattat barn.

Kommentarer
Postat av: Anonym

tacktack!

2008-11-27 @ 20:09:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0