med gråten i halsen springer jag ifrån dej
När man står utanför gruppen och är en undvikande figur i systemet blir man utfryst. När man tar för sej sin egen andel och låter andra se en för den man är blir man utfryst. Då man blint går i samma rad med resten av alla patetiska själar som inte vet vad de vill, då allt, blir man accepterad. Det som är olikt och främmande är fel. Men älskling, då e jag okså alldeles uppochner. Förlorar man sej själv i tidens ström, kan man lika gärna låta bli att stiga upp om mornarna eller lägga sej om kvällarna. Vad finns det då som håller en uppe?
Kommentarer
Postat av: Robin
åh, vackert.
Postat av: sara
de e dedär fåniga hoppet, tanken på att världen en vacker dag blir en finare plats. fö samtidit vet vi att vi drunknar. långsamt håller vi alla på att kvävas . ring mej idag tjejen
Postat av: Jiggy
jaa, jag såg ju dej en minisväng igår :D va de kiva fest`?
Trackback
