idamn

Jag river upp mej själv. Allt som finns inuti sipprar sakta ut i det tomma intet. Jag stryker allt, börjar från blankt plan. Börjar med försiktiga steg mot det spegelblanka golvet som hotfullt kastar min spegelbild tillbaka mot mej. Jag slintar och faller mot golvet som skär upp mina armar och ben så blodet strittar åt alla håll. Jag håller andan. Räknar till tre och reser mej åter igen.

Nästa dag står du utanför min dörr. Blåser luft genom nyckelhålet som träffar mej rakt på magen. Den kalla luftströmmen får mej att rysa till. Jag hämtar andan. Öppnar dörren och släpper dej in. In i mitt liv för en femte gång.
Bara för att såra mej själv en hundrande gång.
Hat från mej blir kärlek hos dej.