för allt jag gör påminner mej om hur de kunde ha varit.
för de va i dina ögon
som jag såg
en gnista
ett ljus
ett hopp om bättre
en ny dag
och ett nytt liv
du fängslade mej
och gjorde mej lycklig
jag gjorde dej lycklig
men de sprack
som en såpbubbla
lika svag
lika svårt att förstå
de som inte finns kvar
Kommentarer
Postat av: sara
ja har en tendens att vilja hålla såpbubblan hel fastän ja ser att vägganas konturer e svaga . men ju mer man fösöker klänga sej fast, desto snabbare sticker nån en nål i den . däffö har ja på sista tiden kommi fram ti att de e bäst att själv sticka i nålen innan nån annan gör de . sen låtsas man att allt e fint fast de gör ont inuti . huoh . de e de som suger me såpbubblor .
Trackback
