idamn

varför du svek mej,
varför ja trodde på dej,
varför ja kastade mej in i leken.

du ljög visst för dej själv okså,
full av rädsla att förlora stunden,
för pessimistisk för att vara bunden.

du trodde dina egna ord i ditt kvala tillstånd,
och fick mej att delta i även nästa rond.
den där mystiska känslan i maggropen.

men så kastade du plötsligt bollen till mej.

jag levde inom min egen mur,
i min säkra fantasifyllda bur.
du gjorde intrång på mitt revir.

du slät mej i stycken o tog de bästa,
lämnade kvar de som inte gör dej nöjd,
de som ögat inte finner som fröjd.

misslyckade barn vart tog du vägen?
misslyckade barn va ska du ta dej till?

ödet spelade ut din svaga personlighet,
o gav makten åt dem som mera vet.